.....
Hatar denna maktlöshet jag känner inför dig...
Kommer ta riktigt lång tid innan jag kan släppa alla onda aningar jag har om vad du har gjort bakom ryggen på mig och hur mycket du ljugit. Att jag aldrig kommer få reda på vad som hänt och att du så tydligt hela tiden har gjort motstånd när du fått chanser att visa mig fel, men inte gjort det. Det måste ju faktiskt betyda något tänker jag, eller hur?
Det är såå sjukt jobbigt, men jag kan lika gärna inse det. Du ljuger och om hur mycket kommer jag aldrig få veta. Och detta måste jag tyvärr leva med och förlika mig med. Du kanske inte vill glömma mig, men fy fan vad jag vill få bort dig från mina tankar, där du nu finns nästan hela tiden känns det som. Vill inte gråta mer, bara vara förbannad och likgiltig mot dig, känns mycket bättre då konstigt nog. Men allra helst vill jag inte känna nåt när det handlar om dig. Så bli du nu sedd med ditt ex, om hon nu ens är det... Jag orkar inte bry mig mer. Du har ändå aldrig brytt dig.
Sluta förgifta mig.... Vill spy....
